Gruvan

Kullabygden är som en schweizerost. Under de böljande åkrarna och in under de livfulla samhällena slingrar ett hemligt landskap. Mörkt, tyst och numera vattenfyllt. Gruvgångarna som sträcker sig miltals under jorden är ett industrihistoriskt minne. Kvar att se finns bara de efterlämnade slagghögarna. I Höganäs heter de till exempel Tivolibunken och ”Ärtan och Bönan” eller schakt Alströmer i Väsby.

Kolbrytningen startade 1797 i Höganäs och den fortgick i över 150 år. Det sista schaktet, Prins Gustav Adolf, stängdes 1961. På Höganäs museum kan du komma ner i gruvan en stund för att uppleva hur det var att arbeta
som gruvarbetare.  

 

Öppning av A-schaktet
Den 16 april grävde Höganäs kommun fram A-schaktet på Tjörröd från 1797. Stenkolet ligger här c:a 5 meter under mark. 

 
Öppning av A-schaktet
Stenkolet ligger i ett tunt lager, s k flöts, under ett tjockt lager sandsten. 

 
Öppning av A-schaktet
Gruvort sedd mot väster från undersöknings- hålet med nedrasad sandsten.

 
Öppning av A-schaktet
Massorna i mitten är sannolikt ett igenfyllt gruvschakt.

 
Öppning av A-schaktet
Det var inte ståhöjd i de äldsta gruvorna, utan gruvarbetet skedde den gången på knä.

 
Öppning av A-schaktet
Här syns den tunna stenkolsflötsen.

 
"Göken"
På gruvarbetarens mössa sitter en kraftig läderbit där ”göken”, pannlampan, ska fästas. ”Göken” var först en rovoljelampa, senare en karbidlampa och slutligen en batteridriven lampa. Så länge ”göken” brann med öppen låga fungerade läderbiten som värmeskydd. 

 
Nummerskylt
Dragarna var de yrkesmän som drog fram kolvagnarna. De jobbade liksom alla andra på ackord. Dragaren fick betalt för varje vagn han puttade på, och därför hängde han sin nummerskylt på vagnen innan den hissades upp. Vid dagens slut räknades skyltarna ihop. 

 
Egen cykel
Gruvgångarna, orterna, slingar sig många mil under det nordvästskånska landskapet.
Med åren blev gångarna allt längre och längre. Från schaktet ut till arbetsplatsen kunde det vara flera kilometer, och efter 1948 hade alla gruvarbetare en egen cykel för att spara på dyrbar tid.

 
Gruvlykta
Kolbrytningen startade 1797 i Höganäs. Inte förrän på 1920-talet kunde man få fast ljus i huvudgångarna och i sidogångarna var det fortfarande ”göken”, pannlampan, som gällde. Den här höga gruvlyktan har med all säkerhet hängt vid huvudorten eller i en större gång. Fotogenbrännaren är av samma typ som i Höganäs första gatubelysning som tändes på 1880-90-talen. 

 
"Jättehöns"
”Jättehöns” kallade gruvarbetarna de då okända djur vars fotavtryck kom i dagen när kol- och lerlagren började bearbetas. Det är 65 miljoner år sedan dinosaurierna dog ut. Autentiska spår efter dem finns att se nere i museets gruva. 

 
Arbetsskor
Träskorna var gängse arbetsskor i gruvan. De var praktiska och eftersom de är hårda skyddade de fötterna. I dag hade man haft skor med stålhätta eller gummistövlar!

 
Gruvvagn
Den här gruvvagnen var hypermodern när den introducerades redan från start 1797. Tekniken hämtade den unge och nyutexaminerade gruvingenjören Thomas Stawford direkt från England. Kolet lastades i flätade korgar.

 
Gruvbio
Scener i teveserien ”Kullamannen” från 1967 spelades in i Höganäsbolagets gruvbio som fanns 100 meter ner under jord i schakt Prins Gustav Adolf. Biografen byggdes 1954 och var en smärre sensation när den presenterades. När schaktet stängdes flyttades bion till Höganäs museum. Filmbuffs och nostalgiker är varmt välkomna ner i gruvbion – Sveriges enda. Här visar vi ”Kullamannen” vid speciella tillfällen eller på begäran. Dvd:n finns också att köpa till specialpris i museibutiken. Vi visar också historiska filmer om till exempel kolbrytningen, Höganäskeramiken, kända konstnärer som Åke Holm och badtågen till det syndiga Mölle. Fråga gärna!
Dinosaurierum

I dinosaurierummet finns ett landskap som visar hur det kan ha sett ut här för 200 miljoner år sedan då Höganäs var en sumpskog med ormbunkar och ginkoträd. På bilden ses en tretåad rovdinosaurie av arten dilophosaurus.
En vuxen dilophosaurus var omkring sex meter lång, 2,5 meter hög och vägde omkring 450 kilo. På en svart vägg har man med vit färg målat upp konturerna av den i fullskala så att det blir enkelt att föreställa sig.
Schakt Prins Gustaf Adolf

Under 1800-talet hade det funnits en mängd schakt vid Höganäs. Under 1900-talet koncenterades driften till Schakt Prins Gustaf Adolf i Hustofta, som började sänkas 1893. Kolflötsen låg här på 102 meters djup. I schaktet samlades mycket vatten, vilket gjorde det till en av världens våtaste gruvor. För varje ton utvunnet kol fick man pumpa 35 ton vatten. Gruvbrytningen upphörde 1961.

Modellen är byggd av Henrik Ranby i skala 1:100 med utgångspunkt från ritningar och fotografier och visar hur schaktet såg ut omkring 1940.
Galgen

Galgen kallas denna del, där linspelet från gamsen går vidare till hisskorgen i schaktet.
Gamsen

I uppfordringsschaktet ledde hissen upp till gamsen. Här kom gruvans kol- och lerfyllda vagnar upp, tömdes och skickades ner igen
Gamsens linspel drevs av ångmaskiner i maskinhuset, sammanbyggt med pumphuset. Framför detta låg gruvarbetarnas tvätt- och omklädningsrum.
Lilla banan

Den uppfordrade stenkolen och leran transporterades med den smalspåriga s k Lilla banan till Bruket och hamnen i Höganäs.
Schakt Prins Gustaf Adolf

En titt ner i det vattenfyllda Gustaf Adolfs schakt i maj 2011. Pump- och evakueringsschakt från 1893. 
Schakt Prins Gustaf Adolf

En titt ner i det vattenfyllda Gustaf Adolfs schakt i maj 2011. Pump- och evakueringsschakt från 1893. 

© Höganäs Museum och Konsthall 2008  /  TR textoform